Min makroutrustning april 2024.

Uppdaterar de detaljer som skiljer sig från tidigare inlägget från 2015.

Efter 15 år med spegelreflexkamera så tog jag steget till en spegellös Nikon Z6ii. Det är lika många pixlar som en D7200 men eftersom det är en fullformat så blir pixlarna större och med det en högre dynamik ... plus att en 8 år nyare sensor är bättre. Det stora steget var dock att få en större och upplyst bild i sökaren vilket gör det mycket lättare att sätta skärpan. Lägg därtill att kameran är snabbare och tystare, med inbyggd skakningsoskärpefunktion så gör det att krypfotograferingen går mycket lättare.

Resten av utrustningen är 5 år eller (mycket) äldre. Raynox-linserna är DCR-150, DCR-250 och MSN-202 som gör att man kan komma mycket närmare. De är av mycket hög kvalitet och ett absolut måste - gärna i kombination med ett lite längre makro-objektiv. 250:an används allra mest.

När det kommer till objektiven så har jag några stycken. Sigma 150mm var mitt första och optiskt riktigt bra. Nackdelen är att det saknar bildstabilisering, går bara blända ner till f/22 och vinjetterar en hel del med raynox-linser pga den stora frontlinsen. Tyvärr börjar autofokusen svika på gamla dar, men det är ju mindre viktigt vid makro eftersom allt tas manuellt. På min Z6ii så har jag i mitt snabbval U1, lagt in att autofokusen är avstängd på avtryckaren men fortfarande aktiv på AON-knappen vid tummen - en för övrigt förnämlig knapp som jag faktiskt alltid saknat på D7200 - jag programmerade iofs om exp-knappen som ligger ganska nära men helt bekväm har den inte varit. Om man snabbt behöver fokusera om och inte når fokusringen (man håller ju ofta kameran med ena handen och objektet med andra) så inser man fördelen om man inte har en tredje hand. Ett av de mest spännande objektiven är Laowa 15mm f/4 Macro - ett helt manuellt vidvinkelobjektiv som gör att man kan få med en hyggligt skarp bakgrund om bländar ner, placerar krypet någon centimeter från fronten och lägger skärpan lite bakom. Det svåraste är dock exponeringen (som alltid med vidvinkel). Det har inte blivit så mycket med detta vilket är lite synd - det är svårt, men resultatet kan bli riktigt bra och udda när man lyckas. Jag hoppas att det ska vara lite enklare med Z6ii - en hel del gamla gluggar presterar betydligt bättre med det nya huset jämfört med det gamla. Sedn har jag haft en Nikkor 40mm - en ganska dålig crop/DX-optik som jag fick billigt begagnat, men i princip aldrig använt och gör sig inte alls på z6ii. På D7200 satt i princip alltid Nikon AF-S VR Micro-Nikkor 105mm f/2.8G IF ED på - en solid arbetshäst som fungerar lika bra på nya huset, men för att slippa FTZ-konvertern så köpte jag den nya Nikkor Z MC 105/2.8 VR S som är ett ganska lätt objektiv för sin storlek och helt elektronisk. Alla vred knappar och t.o.m. displayen är elektronisk och styrs med mikromotorer. Det är inget man tänker på när man tar bilderna men jag hoppas att grejerna håller lika bra och länge som de analoga gluggarna. Hur som helst är all styrning snabb och tyst - helt överlägset den gamla tekniken och optiken är snäppet bättre. Här har jag att växa i.

I övrigt så finns det lite mellanringar som finns för extremmakro och lite blixt-diffusers - "kepsen" från lingonsyltburken är bäst men ibland dyker glassburken också fram. Fortfarande helst blixt och inget stativ - det är överlägset smidigast så.

Min makroutrustning oktober 2015.

Uppdaterar de detaljer som skiljer sig från tidigare inlägget från 2014.

Jag har uppgraderat en hel del av min utrustning under det senaste året. Kamerahuset är ett Nikon D7200 och när det kommer till makro så har jag övergått till det lite kortare Nikon AF-S 105mm f/2.8 VR Micro-NIKKOR. Till en början var jag inte alls imponerad eftersom jag tyckte det presterade sämre och mindre skarpt än Sigma 150mm men som all ny utrustning så tar det tid att lära sig att använda den. Men efter några månader så uppskattar jag att det är lite kortare och därmed lättare att använda samt att det går att använda utan blixt tack vare VR. Nu fotograferar jag mest med blixt så det är inte avgörande. Det kan dessutom bländas ner ända ner till f/51 och jag har hittills inte uppfattat någon större diffraktion vid f/32 vilket jag gjorde med Sigmat. Det fungerar dessutom väldigt bra med Raynoxlinser där jag oftast använder mig av DCR-250. D7200 i kombination med Nikkor 105mm gör att man faktiskt kan använda autofokus men den är oftast avstängd när det gäller makro.

När det kommer till blixt så har jag gått från glassburken till en "keps" istället. Ljuset blir jämnare men man måste vara mycket försiktigare eftersom många kryp blir lite nervösa när de stängs in ovaninfrån. Dessutom är det stor risk att man bumpar i med den så det kräver att man tar bilden från en viss vinkel. Idén kommer som vanligt från makrofokus där de kallar diffusorn för joghurtdiffusor. Min version är gjort på en större lingonsyltburk och jag upplever att ljuset blir ännu jämnare och krypet blir inte lika instängt och nervöst. Jag provade även lampdiffusorn men har inte blivit kompis med den än även om jag ser potentialen i den.

Jag har under året även provat på fler blixtar, t.ex.Meike Mk-300 men upplever ändå att Nikons SB-400 är smidigare att hantera från kameran. Har även en bättre skena för den magiska blixtarmen och även om den sitter på "rätt" sida vilket underlättar batteribyte och fördelar vikten bättre så är det svårare att justera med vänsterhanden för mig som är högerhänt.

Min makroutrustning oktober 2014.

Optik
När jag tar bilder så har jag ett speciellt makroobjektiv. Den viktigaste egenskapen för ett makroobjektiv är att det har en mycket kortare närgräns än ett vanligt objektiv, men det går fortfarande att använda som ett vanligt objektiv. Det är ett ganska stort objektiv med en fast brännvidd på 150mm (det går alltså inte att zooma) och största bländaröppning på f/2.8 vilket ger en ljus och klar sökarbild och det blir lättare att sätta skärpan. Även om objektivet har autofokus så är det tyvärr ingenting som fungerar i praktiken när man är väldigt nära, och det spelar ingen roll om du har ett kamerahus för 50000kr, det funkar i alla fall inte, så man får ställa skärpan som förr; manuellt. Ett äkta makroobjektiv avbildar 1:1 dvs man kan komma så nära som att ett 3cm-objekt fyller hela bilden. Makroobjektiv finns i olika brännvidder t.ex. 40, 90, 105, 150, 180, 200mm och precis som i vanliga teleobjektiv så kan man ha ett längre arbetsavstånd och ändå erhålla samma förstoring. Fotograferar man lite nervösa insekter så är det stor skillnad om man kan vara 35cm eller måste vara 5-6 cm ifrån. Men stora objektiv är generellt sett dyrare än små och dessutom är de tyngre och lite mera att flytta omkring på. Så det blev ett Sigma EX 150/2,8 DG HSM Macro. Det är ett riktigt bra objektiv och mer användbart än man först kan tro. Men jag är bra sugen på ett Nikon också eftersom det sägs ha lite bättre kontrast och dessutom vibrationsreducering/bildstabilisering.

Vill man komma ännu närmare så använde jag förr mellanringar vilket är billigt men man tappar en hel del ljus. Alternativet är en försättslins men de brukar i allmänhet vara av mycket sämre glaskvalitet än objektivet i övrigt så det har varit mellanringar i snart 10 år som har gällt för mig. Tills jag blev rekommenderad försättslinser från Raynox och de kostar visserligen runt 500 men är av minst lika bra kvalitet som min dyraste optik så sedan 2014 så använder jag uteslutande Raynoxlinser; oftast 250 (som ger 2,5 gångers förstoring / 8 dioptier) men jag har en 150 (1,5 gånger) och en 202 (4 gånger). I praktiken innebär det att jag får arbetsavståndet 7-15 cm. Då blir avbildningen 3:1 eller att en myra på 1cm tar upp hela bilden. Det är förvisso inget mikroskop men eftersom man kan blåsa upp denna centimeter på en 24 tums skärm på datorn så inser man att det blir bra stort att titta på.

3) blixtljus är skarpt och ger fula skuggor om det inte diffuseras (softas). Därför har jag byggt en liten softbox av ett glasspaket och som sprider ljuset jämnt över en stor yta. Idén är inte min utan jag gick på beskrivningen som finns på idolen John Hallméns webbsida makrofokus. Och nej, det finns inga softboxar för detta ändamål på marknaden som gör ett bättre jobb än glassburken. Det må se töntigt ut men resultaten övertygar.

Notera den v-formade "spridningsspegeln" som gör att ljuset studsar inne i boxen innan det sprids ut. Framför sätter jag sedan en tunn film av skumplast som softar ljuset ytterligare.

Fokusstackning
Som jag antydde i avsnittet om blixt så är skärpedjupet väldigt kort. Ibland så kort att det inte ens räcker med f/22 eller ännu större. Dessutom så är ett objektiv inte som skarpast vid dessa bländare utan typiskt mellan f/5.6-f/11 så för maximal skärpa vill man ha en sådan bländare istället. Det man kan göra är att ta flera bilder med olika fokus och sedan sätta ihop dem digitalt och på så sätt få en bild med större skärpedjup. Denna metod av digital bildmanipulering kallas för fokusstackning. Metoden är förmodligen extremt komplicerad men som tur är så kan man ligga i helt automatiskt läge och behöver bara lägga in stacken av bilder som kan vara allt mellan 2-100 och så bygger programmet själv ihop bilden på några minuter. Det program jag använder heter "Helicon Focus". Det finns i huvudsak två sätt att ta stacken av bilder; antingen flyttar man fokus med fokusringen eller så flyttar man hela kameran. Bäst resultat rent generellt är att flytta hela kameran - därför har jag satt den på ett linjärbord som sitter mellan stativ och kamera. Linjärbordet är kopplat till en mikrometerskruv så jag kan förflytta hela ekipaget en hundradels millimeter i taget. (!)

En av många svårigheter med stackningstekniken är att motivet inte får flytta sig alls. Så när man börjat ta sin stack och insekten flyttar ett ben så är det bara att börja om från början. Om en insekt sitter på ett grässtrå eller blommasom vajar i vinden så går ju inte att ta bilden på plats. Man kan då försiktigt klippa av strået med insekten på och sedan sätta fast med en krokodilklämma på ett litet stativ i lä. Det går att stacka på frihand med är mycket svårt, så stativ och linjärbord är helt överlägset om man vill ha ett bra resultat. Sedan använder jag såklart även andra tillbehör som trådutlösare, nivåbord, stativ för motivet, andra blixtar och diffusers, experimenterar med bakvända objektiv och som sagt mellanringar. Och så måste man ha bra väskor att bära allt i...

Paketet väger 2675g (utan stativ och linjärbord). Vill du köpa allt nytt som är på bilden ovan så får du punga ut över 20 långschalar, och då är inte allt originaldelar. Men man kan verkligen komma väldigt långt med mycket billigare utrustning. Kolla in den här filmen på hur Thomas Shahan gör med ganska billiga grejer. Väldigt inspirerande. Till alla dem som säger att de nöjer sig med sin mobil eller liten pocketkamera så kan jag bara gratulera att de slipper att släpa på ett sånt här as. Men om jag vill ta de bilder jag tar så är det detta som gäller. Och då bär jag. I många andra sammanhang så har jag också "bara" en pocketkamera. För på frågan vilken den bästa kameran är, så är det den kameran man har med sig. Och använder! Om den fina kameran är hemma för att man inte orkar bära den eller inte vet hur man ska använda den så tycker i alla fall jag att den är ganska värdelös hos den ägaren.

Länkar
Mina bilder publicerar jag på Facebooks olika forum (t.ex. "Spindelnätet" och "vilken insekt"), instagram, fotosidan, och Picasaweb.

Det var det hela... Det finns massor att läsa på nätet. Förutom makrofokus så tycker jag att Kjell Nilsson har sammanfattat makrofotografering väldigt bra på sina sidor i fem delar 1,2,3,4 och 5.